Den stora, världsomfattande finanskrisen under 2007 och 2008 började som bekant i USA. Orsaken var en bostadsbubbla, som hade skapats av de amerikanska finansinstituten och staten tillsammans.
Det var många faktorer som tillsammans skapade en bubbla, som så småningom sprack. Med politiska kampanjer försökte man få folk att konsumera mera, och med allt för låga räntor lockades låginkomsttagare att köpa hus.
Trots att låntagarna egentligen inte hade ekonomi nog att klara av huslån, lånade låneinstitut och banker ut pengar, med tanken att husets värde skulle stiga och på så sätt ge köparen en bättre betalningsförmåga.
Men istället för att fortsätta stiga stagnerade huspriserna, och räntorna höjdes. Bankerna insåg riskerna och lån såldes vidare mellan olika banker, eftersom ingen ville sitta med svarte petter i form av osäkra lån. Finanskrisen i USA var ett faktum.
Nu var det inte enbart låga räntor och oansvariga lån som låg bakom krisen, utan också förändringar i regelverket för banker, samt ett ansvarslöst agerande av banker och olika finansinstitut.
När bubblan spruckit och bankerna insåg vilka konsekvenser deras agerande fått, blev det i stort sett stopp på den interna marknaden, banker emellan. Ingen hade något att låna ut, och bankernas kreditvärdighet var också mycket låg. 2008 havererade storbanken Leeman Brothers och detta var inledningen till krisens akuta läge.
För att försöka rädda bankmarknaden samlades flera av världens mäktigaste länder, i ett så kallat G20 möte, där man kom överens om att använda skattepengar för att försöka få igång interbankmarknaden igen.
Flera av de anrika investmentbankerna i USA fick snabbt problem när de så kallade räntespreadarna höjdes kraftigt och bankernas finansieringskostnader sköt i höjden.
Lehman Brothers fick inte den hjälp man vädjade om och banken gick i konkurs. Strax efter fick också det amerikanska försäkringsbolaget AIG, med verksamhet i mer än 100 länder, stora problem och flaggade för konkurs. Men, eftersom effekterna av en konkurs i detta företag ansågs alltför farliga gick den amerikanska centralbanken in och räddade bolaget.
Den första av de stora bankerna som måste tas över av centralbanken Federal Reserve (tillsammans med JP Morgan Chase) var Bear Stearns. Men det tog inte lång tid förrän även de två största bolåneinstituten, Fannie Mae och Freddie Mac, togs över av staten.
De två sista stora investmentbankerna som blev kvar, Morgan Stanley och Goldman Sachs, görs om till vanliga banker, med möjlighet till inlåning, och får därigenom tillgång till statens garantier och förändrade regelverk.
Finanskrisen i USA skördade många offer och orsakade också stora förändringar i bankvärlden.
USA har fortfarande ett enormt underskott, både då det gäller de statliga finanserna och den privata lånesituationen. Många amerikaner har mycket litet förtroende för bankerna efter finanskrisen i USA, vilket har bidragit till att klyftan mellan fattiga och rika är större än på nästan hundra år.
Men, finansmarknaden har lärt en del, och skuldsättningen inom finanssektorn som tidigare ökade ända fram till 2008 har nu vänt nedåt.
Även inom den privata sektorn sker en förändring, om än i långsammare takt. Allt fler betalar sina räkningar i tid och skuldsättningen minskar totalt sett. Om det beror på att bankerna inte är lika generösa med krediter, eller på en allmän insikt om problemet är dock inte klarlagt.